lördag 21 juli 2012

Somewhere over the rainbow

bland är jag så olika. Ändrar mig och vet inte riktigt hur eller vem jag är.
Ibland har inträffat allt oftare den senaste tiden. Olikheten svänger med allt kortare intervall. Ibland. Ibland är jag precis den jag vill och alltid önskat vara. Precis så där märkligt bra och ödmjukt självsäker som man egentligen inte kan vara, utan bara som man själv inbillar sig. Ibland är jag tvärt om. Tittar på mig själv och undrar var någonstans på vägen jag svängde fel. Hur tusen jag lyckats bli så mycket av det jag avskyr och hur jag lyckats utföra så mycket av det jag alltid fördömt.   
Kanske är detta sista rycket. Kanske är det den sista oscialltionen innan kurvan stabiliserar sig. Innan personligheten blir konstant och kronisk. Vet inte om jag vill det. Vet inte om jag vill fortsätta variera. Vet inte helt enkelt.
Känner hur sommaren kryper på, och det är inte helt behagligt. Sommaren är tung och kvav och långsam. Många finner det skönt att hinna hitta lugn och låta värmen sakta ner hela världsaltet. Jag gillar inte lugnet. Lugnet skrämmer mig, eftersom ingenting egentligen är stilla. Det är en falsk hinna som döljer stormen där under. En tunn hinna som trots sitt skira utförande lätt kan kväva allt som är. Allt som är jag. Och jag vill inte bli kvävd.
Jag vill fortsätta surfa på energiska vågor av kraft och vilja. Leva på energi och sömnbrist. Flagga vidare med vimpeln i topp och vinden i håret.
Jag jobbar på det sista innan sommaren. Det seriösa med kandidatarbetet som jag både 
Sedan finns resten. Allt den andra som trängs på alldeles för få timmar per dygn. Som samtidigt tar alldeles för många timmar per dygn. Resten. Engagemang. Människor. Dumheter. Det finns mycket jag vill göra, och planer och drömmar börjar ta form. Det finns mycket jag inte vill göra, men på något sätt finner jag det svårare att undvika saker än att genomföra dessa.
Träffar människor. Inte alltid de människor som borde träffa mig. Det är aldrig jag som kommer lida i slutändan. Tillåter mig anse att jag gjort rätt som åtminstone varit ärlig. Slutligen. Tillåter mig inbilla mig själv att sommarens kvavhet kommer dämpa och kväva det mesta som inte bör vara. Tillåter mig inbilla mig att det är okej. Att ingen kommer skadas i slutet.
Jag bör sällan tillåtas. Kanske inte ens nu.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar