lördag 21 juli 2012

Illusionsburken


Jag samlar på illusioner. Jag lägger dem i en liten liten glasburk, som jag sedan gömmer alldeles vid hjärtat. En aning längre ner och lite mer i mitten bara. Där gömmer jag den. Och där ligger alla illusioner och gungar och bubblar och gör inte så värst mycket väsen av sig större delen av tiden. De glöms lite bort ibland.

Men så. Helst plötsligt. När man möter ett leende så genuint varm att det värmer upp illusionsburken till kokpunkten så börjar det märkas. Den skakar och skummar och väller liksom över, och det finns bara inte plats för allt.

Ibland låter jag illusionerna skumma över och svämma över och göra precis vad de känner för. Det känns ganska bra. Att låta de leta sig in i varenda del av kroppen. Varenda nerv och tanke och dröm. Men bara ibland.

Oftast stoppar jag tålmodigt tillbaka illusionerna i deras glasfängelse. Plockar försiktigt upp de som försöker smita ut och torkar omsorgsfullt upp det överblivna skummet. Stänger in allt.

Jag kan inte säga vad som är bäst. Vilken taktik som är rätt. Jag kan inte ens säga om det finns en taktik som är rätt. Jag vet bara att jag aldrig kommer sluta samla på illusioner alldeles vid hjärtat.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar