lördag 21 juli 2012

Det där med regn


Saknar regnet. Saknar regnet så det riktigt gör ont någonstans därinne. Regnet. Det där alldeles speciella regnet som inte faller så ofta, men som när det väl faller ger en nästan overklig känsla. Det är mer speciellt när det inte inträffar så ofta.

Det är de där tunga, varma och syrerika dropparna som verkar falla bara för att de själva helt enkelt vill det. De gör det med en mening, en vilja och ett avseende. Att nå jorden och fukta allt och alla som kommer i kontakt med det. Alla som valt att komma i kontakt med det. För människor och djur fly regnet. Gömmer sig i sina bon och sina hus och hukar och kryper undan. Gömmer sig. Jag saknar känslans av att inte gömma mig. Att stå med bara ben och bara armar och exponera lite av mitt innersta. Rikta ansiktet och mitt eget väsen upp mot regnets hemvist. Känna asfalten varm mot fötterna och doften tung i lungorna. Doften av varm asfalt som sakta väts av de stora, långsamma vattendropparna.  

Jag saknar känslan av fullständig närkontakt. Hur regnet träffar huden och samtidigt rör vid saker som ingen rört vid på länge. Kanske aldrig. 

Det är bara regnet som får röra så djupt inom mig. Jag saknar den känslan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar