lördag 21 juli 2012

.


Lejoninnans lugn är stort, men lyckas ändå inte överrösta min egna inre ocean. Den som vrålar och piskar. Den som vrider sig och skummande vräker sig över stenar och tung, våt sand.
Jag känner mig själv tillräckligt för att veta vart jag själv är på väg. Känner mig själv tillräckligt för att hejda mig. Fysiskt åtminstone. Tanken är mer flyktig. Slingrar sig undan och tar nya vägar. Hittar tillbaka till sitt gamla spår. Envetet. Hatar tanken. Förförs av tanken.

Sätter mitt hopp till lugnet och hatet. Låt det tämja allt som vilt är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar