lördag 21 juli 2012

Berättelsen om mina jag

Det här är varken en början eller en sammanfattning. För hur börjar man på någonting vars urprung man inte känner, och hur sammanfattar man någonting som ännu inte färdigställts? Men som alla sagor krävs lite fakta. Ett lätt substans som ger karaktärerna liv och gör det möjligt att känna och tycka och tro tillsammans med alla de som kämpar och irrar sin väg fram i dessa berättelser. 

Men någonstans mitt i hela denna berättelse finner jag mig plötsligt här. Stationerad i en lagom liten studentstad sedan några år, försöker ta reda på var jag är på väg, men glömmer inte bort att det är under resans gång man har som roligast. 

För det är det jag gör. Har roligt. Det innebär inte att jag inte möter hårt arbete och kräver fokus. Det innebär bara att jag är så väl medveten om att en bra historia aldrig börjar med orden "det var den där gången då jag stannade hemma och sov..."

Mitt liv är en enda stor bortprioritering av sömn. Ett virrvarr av personligheter och märkliga möten. Et enveten vilja, önskan, begär, att gång på annan hitta på nya dumheter. Lejoninnan inom mig är stolt och stark. Hon ser till att min rygg aldrig knäcks och min vilja aldrig kuvas. Vid hennes sida finns Lejonet. Han är vild och otämjd, alternerar mellan dåsig sömn och våldsam aktivitet. Vrålar, ryter, hatar, krossar. men även kämpar. Önskar och vill och hoppas på ett sätt Lejoninnan aldrig tillåter sig. När lejonet vaknar är det fara å färde. När lejonet vaknar trivs jag.

För en lagom liten studentstad är inte mindre än man gör den till. Ett liv är inte kortare än vad man bestämmer dig för. Och även om du inte kan tämja tiden, så kan du förföra den. Locka den till dig och låta den arbeta med dig istället för att oberört röra sig framåt i en oförändrad kurs.

Jag kan inte på något sätt säga att jag kan förföra tiden, eller att jag aldrig knäcks eller alltid orkar. Men jag blir bättre på det. Förförandet. Rakryggigheten. Sömnbristen. Och jag älskar det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar